Illustrating ”Laura and” the Magical Clock Work Machine”
” Laura föll sakta som en fjäder genom hålet. Skulle hon aldrig landa?
– Möt mig vid lyktstolpen! ropade Leonard, och hon skymtade hans ansikte högt däruppe.
– Och glöm inte fiolläxan! röt pianolärarinnan.
Men Laura brydde sig inte om dem längre. De blev hastigt mindre, och snart syntes de inte mer.
Laura svävade på ett behagligt sätt ner genom hålet. Här och var hade intressanta saker fastnat på väggarna, som notpapper, tekoppar och trasiga brödrostar.
Men det gällde att se upp.”
kapitel 17 ”Laura och den magiska urverksmaskinen”
”Laura fell slowly like a feather through the hole.
Would she ever land?
– Meet me at the lamppost! cried Leonard, and she glimpsed his face high up above her.
– And do not forget the violin lesson! the piano teacher bellowed.
But Laura did not care. They quickly became smaller, and soon they were no longer visible.
Laura hovered down the hole. Here and there, interesting things had stuck to the walls, such as sheet music, teacups and broken toasters. ”
Chapter 17 ”Laura and the Magical Clock Work Machine”, a book in progress
pappeterian 